SilverDraken

Livet som mamma till Love, Freja och Saga, sambo till Rickard.

Förlossningsberättelse med Saga

Publicerad 2014-06-03 22:30:39 i Gravid med Saga,

Fredagen den 9 maj var jag lycklig över att lilla Cornelia hade fötts och asförbannad på eftermiddag utan egentlig anledning. Tålamodet var nere på minus, var trött, less och kändes mig så gravid.
La upp denna bild där jag ser extremt lycklig ut.. Haha.

På kvällen kom Andreas och efter barnen lagt sig kollade vi på film. Filmen var lite otrevlig så gick på toa i mitten och insåg då att en bit av slemproppen hade lossnat. Blev väldigt förvånad då jag inte var beräknad förs den 26 och trodde inte det betydde något. Ännu mer lossnade lite senare dock så var det mest blod och lite slem men orkade då inte bry mig så mycket om det. Ursäkta all information men vill spara det till eftervärlden plus att jag inte bryr mig ett skit om någon blir äcklad, haha.
På natten sen kom det bara rent blod men orkade inte bry mig nämnvärt då heller. Mer blodslem kom på förmiddagen på lördagen och efter att ha varit och handlade med mamma och Josefin så ringde jag förlossningen. Inte för att jag var orolig direkt men alla andra stressade upp mig genom att vara det, haha,
(Vi hade förresten inte fixat ett skit innan men att slemproppen började lossna skrämde upp Rickard så han röjde som fasen och vips var lite av listan på saker att göra innan bebis kommer avbockad. Men det finns fortfarande saker kvar att göra, haha). 

Fick komma in på förlossningen för en koll, mamma följde med och gjorde mig sällskap. Gjorde en CTG-kurva och allting såg bra ut, hade några sammandragningar under tiden men bebisen i magen mådde bra. Valde att åka hem utan att ha träffat en läkare, trodde inte själv att det var någon fara med blodet och kurvan såg bra ut. 
Åkte hem, var skit trött men gick ut i regnet med Love och Freja ändå. 
På lördag kvällen var det Eurovison på tvn och insåg att sammandragningarna/förvärkarna började göra ont. Inte jätte ont men de började kännas. Det gick en stund till innan jag började klocka bara för att kolla läget och värkarna kom var tioende minut och varade i strax över minuten. 
Trodde fortfarande inte att det var dags utan att det skulle dröka länge, pratade med Veronica som suckade och skrev att det var värkar och inget annat. Men hade inte så ont även om de blev lite starkare varje gång. 
När Eurovision var över gick jag och la mig, klockan var väl strax innan ett när jag somnade. Vaknade till vid fyra och hade ganske ont men lyckades somna om men sov en stund och vaknade av en värk flera gånger fram till klockan fem då jag inte kunde ligga kvar längre.


Satte mig i hörnet på soffan och började klocka värkarna, var tredje-fjärde minut kom dom nu och blev ondare och ondare för varje värk. I början behövde jag knappt andas genom dom och vid sex-tiden kunde jag knappt sitta still av smärtan. Messade mamma vid sex och skrev att hon skulle börja göra sig redo, två värkar senare skrev jag att hon skulle göra sig redo NU, haha.
Tog mig upp och väckte Rickard i samma veva och gick in på toa, ringde förlossningen därifrån tjugo över sex. Vi pratade i nästan tjugo minuter, korkade människa som svarade som ville veta allt från mig och inte läsa i journalen. Hade liksom haft ett förlossningssamtal på måndagen innan så allt stod nedskrivet just av den anledningen att jag inte skulle behöva dra allting när jag hade ont men svårt att säga det i telefon till en som tyckte att det är bättre att höra personen själv berätta sin historia. Suck!
Hade minst fyra värkar under vårt samtal, smärtsamma sådana. Hon sa i alla fall att jag fick komma in när jag ville. Mamma kom till oss strax innan sju och Rickard ringde sin mamma som snäll som hon är åkte från Oxelösund tidigt på morgonen bara för att skjutsa oss till lasarettet.
Vi väckte barnen halv åtta, otroligt nog så sov de hela morgonen båda två. Jag hade lätt varit hemma en stund till om jag inte var så orolig över att dom skulle vakna och se hur ont jag hade. Bilresan var kort men satte fart på värkarna på riktigt, kunde knappt gå upp till förlossningen av intensiva värkar. Fick stanna och pusta hela tiden!

Väl inne på förlossningsrummet träffade vi några av de bästa människorna men det är en annan histora. ♥

7,45 blev vi inskrivna och kl 8 hade jag bytt om och fått ctg-kurva, sa ganska direkt till uskan att det trycket neråt och hon bara jaja. Efter nästa värk sa jag det igen och då gick hon och hämtade barnmorskan som såg lite skeptisk ut när hon kom och skulle undersöka. Hennes uttryck efter hon undersökt och sa att jag var helt öppen och bara hade en kant kvar var lite rolig, haha. Jag sa ju att det tryckte på!
Klockan var 8,30 vid undersökningen, bm skuttade upp och sa att hon skulle fördereda för bebisen ankomst och virrade ut igen. Jag hade fått lustgasslangen av uskan och andades i den, eller mest skrek/stönade i den då det gjorde så inihelvete ont. Denna gång kom värkarna med en topp för att dala lite innan en ännu högre topp innan den klingade av, aningens smärtsamt!
Trycket neråt blir större och större och 8,58 tar bm hål på hinnorna, känner hur det splashar till och det blir vått överallt, på mina vader med.. Haha. Lätt mekoniumfärgat var det tydligen, läste det efteråt. Dom försökte få mig att ligga på sidan tidigare men vägrade då det gjorde as ont och ville minsann inte gå upp och kissa heller så bm tappade mig på urin innan hon tog hål på hinnorna.
Nu sa bm dock att det skulle gå fortare om jag la mig på vänster sida så jag la mig glatt (eller inte, hade as ont) på sidan med ena benet uppåt. Det tryckte neråt vid varje värk och kände hur vatten pressades ut varje gång, så mysigt.. Haha. 

Kl 9,23 började jag andas lustgas. Detta trots att jag haft masken i över en timme. Uskan glömde sätta på lustgasen, humor! Hon skämdes som fan men det gjorde verkligen ingenting, jag hade redan uppmärksammat att jag inte kände någonting men sa inget. Jag var väldit nöjd med att bara ha masken att fokusera på och skrikstöna i, hade aldrig velat skrika högt men i masken gick det jätte bra. Dessutom gillar jag inte att bli borta i huvudet men nu var jag helt klar och med på vad som hände och kände helt när värken började och slutade. Födde Freja med utan smärtlindring så visste att jag klarade av det!
Men humor var det helt klart. 

När jag skulle började krysta på riktigt sa la jag mig på rygg igen, tror det var tre ordentliga krystvärkar innan hon kom ut. Minns inte riktigt men tror att bm sa åt mig att ta det lugnt och inte krysta så kraftigt, hörde att hon mumlade om omföderskor att det går fort då och att jag var start eller något sånt. (Hela tiden fick jag höra att jag var så duktig och stark, andades jätte bra och hanterade allt så bra, vår uska var grym på att ge beröm!)
Tydligen så ringde bm efter förstärkning men jag hade ingen lust att vara med om all smärta längre och ville ha ut min bebis så nästa krystvärk och tog jag i utav bara helvete och plopp så var hela hon ute. Jag tittade upp och såg en människa vända och gå igen, hon kom för sent.
Anledningen var att Saga är född i vidöppen bjudning och det hade bm missat, hon satte ändå en elektrod på hennes huvud men trodde hon satte den mitt på huvudet men det var i pannan. Så kan det gå, men det gick bra ändå. Jag sprack lite grann bara och fick några stygn på insdan och något utanpå. 
Saga skrek direkt och började picka efter bröstet nästan på en gång. 


Kl 9,31 söndagen den 11 maj är vår Saga född, 15 dagar innan beräknat och förvånad oss så mycket genom att vilja komma då. Det gick fort och är så otroligt nöjd med hur smidigt allt gick och hur jävla bra jag var!
Kände mig som en superwomen efteråt och är fortfarande förvånad att jag var helt öppen vid första undersökningen, bm sa efteråt att jag måste vara väldigt smärttålig som gjort allt det arbetet hemma och fixat förlossningen så bra. Heja mig, eller nåt! 
Nej men seriöst så är jag väldigt stolt över mig själv och imponerad. Det gjorde ont men var hanterbart hela vägen och belöningen var underbar. ♥

 Grattisbrickan!
En nybliven trebarnsmamma. ♥
En nybliven trebarnspappa. ♥
Tavlan blev ifylld efteråt, hihi.
Runt tolv-tiden vägde vi henne för första gången, hon kom förresten upp på min mage och bajsade direkt, schyst unge! Klev nu upp för första gången ur sängen, var tvungen att se vad hon vägde. Blev helt chockad över hur lite hon vägde och är det fortfarande, hon är så liten. ♥
46 cm lång/kort var hon och hattmåttet minns jag inte. 
Hon hade 36,4 i temp vilket är för lite men det tog ett bra tag innan den kom upp helt.


När Saga var sex timmar gammal kom storasyskonen och hälsade på tillsammans med mormor och moster Josefin. Love var först väldigt avvaktande men blev modigare sen medan Freja var med på noterna direkt. Båda fick hålla, krama och pussa på lillasyster. ♥

Vi var kvar på förlossningen till efter klockan fyra då det var fullt på bb.
Vi hade den bästa bb-vistelsen man kan ha jag och Saga men den historian hänger ihop med den jag tänkte berätta om de vi träffade på förlossningen innan Saga kom till världen!

Detta var min förlossningsberättelse med Saga, väldigt långt blev det och en hel massa ord i onödan men sån är jag! 
Nu vaknade min lilla bebis som nu hunnit bli hela 23 dagar gammal och vill nog ha en ny blöja och lite mat innan vi lägger oss i sängen. ♥

//Johanna

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela