SilverDraken

Livet som mamma till Love, Freja och Saga, sambo till Rickard.

2014

Publicerad 2015-01-02 00:12:00 i Johanna,


2014 var året då fyra blev fem, lilla Saga kom den 11 maj och gjorde vår familj komplett.
Hon var den sista pusselbiten som fattades, vår allas lilla stora kärlek. ♥

2014 var även året då två av mina närmaste vänner fick barn, Emilie fick Cornelia den 9 maj som jag är stolt gudmor till och Sophias Vilhelm kom med fyra minuters marginal på samma dag som Saga, den 11 maj. 
Jag och Sophia delade rum på bb, har samma bvc-sköterska, det är vårt tredje barn och vi fick som sagt barn på samma dag, ofattbart och så inihelvete coolt. 
Förstår ni vilken lycka det är att ha fått barn samtidigt som ens två bästa vänner? Så häftigt. ♥

Har fått nya bekantslaper under året varav Sofie i porten bredvid är värd att nämnas. En helt underbar tjej som jag känt till ett bra tag men först nu i höstas som vi började umgås mest hela tiden, hennes tvillingtjejer som är 4 leker så bra ihop med Love och Freja. Dom springer mellan varandra hela tiden, jag och Sofie pratar massor i telefon, bytlånar saker och ja, världens bästa granne!

Det var året vi packade och städade vår lägenhet på en vecka för att byta från vår trea till en fyra, året då jag blev första halvåret av det blev sjukskriven för foglossning och depression, sommaren som Rickard jobbade mest hela tiden medan jag och barnen var hemma och hade ett långt sommarlov.
Året då jag efter sommaren fick ett nytt jobb och är nu personlig assistens och har jobbat 80% sen dess, året då jag upptäcka hur fantastiskt det är att bära sitt barn i sjal och bär nästintill på heltid både jag och Rickard. Året då vi åkte alla fem till Sthlm med Saga i sjal och varsin ryggsäck på ryggen för att utforska museum och sova på hotell, bästa två dagarna!

Året slutade på topp med att jag blev stoltaste moster, min lillasyster födde den 17 december finaste lilla Elias. Han kom med ljuset och han är så älskad, min vackra systerson. ♥

 
Året som gick var extremt turdulent för min del, det har för det mesta inte märkts utanpå men desto mer inuti. 
Skulle kunna skriva enormt mycket om det och kanske gör framöver.
Har gjort saker jag inte är stolt över, såsom skrikigt okontollerat på barnen, tappat humöret på tok för mycket men samtidigt så känner jag mig nu tryggare i min föräldrarroll mer än någonsin. 
2014 var året då jag på många plan blev medveten på ett annat sätt än förr och klarade av att stå för mina åsikter.

2015 är redan här, den första dagen på det nya året är till ända och resten av de 364 dagarna ligger öppna framför oss. Jag ser fram emot det och ännu mer att lämna 2014 bakom oss, plockar ur godbitarna ur det året, såsom 9 och 11 maj, och anser det avslutat. Det nya året ska bli mitt år med fokus på mig, jag ska må bra, ta hand om mig själv och sätta mig själv främst. 
Love börjar till hösten i förskoleklass, Saga på dagis och Freja fyller 4 år. Jag ska fortsätta bära Saga, vara en så nära förälder jag kan och klarar av och göra det som känns rätt för mig.
Har även drömmar och mål för året men väljer att inte dela med mig av dom än, det får bli när de är uppfylla/avklarade.

Tack för att ni finns och tittar in här trots att det gångna bloggåret varit riktigt uselt, hoppas erat 2015 blir allt ni hoppas och drömmer om.
Kärlek till er alla! ♥

//Johanna

Hur är det?

Publicerad 2014-10-05 00:20:45 i Johanna, Vardagen,

Läsvärt!

Det är knepigt det där, att man alltid frågar hur det är i förbifarten och när man får frågan svarar man bra och när man frågar själv är det oftast bara en artighetsfras utan större intresse bakom. 
Tänk om alla inklusive jag själv kunde sluta fråga när vi inte var intresserade och bara fråga när vi ville veta. 
Undra vad jag skulle svara? 
Ärligt så vet jag inte. Vissa saker är det bra, andra skit. Kan skifta otroligt på en dag bara. Antar att dom flesta som läser här vet om att jag det senaste året mått dåligt, i våras jävligt dåligt. Psykiskt. Det är fortfarande inte bra men numera är det så bra att jag med lätthet kan fejka att det är bra och prata bort det. Det som skaver finns kvar men är inte lika påtagligt, gör inte lika mycket intrång i mitt liv längre.

Går till kuratorn en gång i veckan vilket är bra och dåligt. Dåligt för att man drar upp allt hela tiden och det är jobbigt, det är alltid jobbigt att rota i saker man helst vill stänga av men det är samtidigt så skönt att prata, få ur sig saker man inte pratar om annars och få en objektiv syn på saker. Har en väldigt bra kurator!

Har missat ett år av mitt liv. Ett år där jag var gravid i nio månader och hade en nyfödd bebis som numera är nästan fem månader. 
Ska jag vara negativ så har jag missat allt. Har levt i en jäkla dimma och bara flutit med, självklart finns det stunder då allt strålat men har svårt att på rak arm minnas dessa stunder. 
Är nu mest lättad över att sommaren är över, att hösten är här och att dagis finns. Utan det skulle jag blivit totalt galen! En månad sen som jag börjar bli människa igen.
Nu är det nya tag, ny Johanna och nya mål. 
Se framåt, inte bakåt och ska lära mig att ta vara på dagen, carpe diem som det så fint heter. 

Ska börja med att lägga mig och sluta fråga hur det är när jag möter en ytlig bekant utan bara fråga när jag verkligen vill veta! ♥

//Johanna

Mitt år som 25åring

Publicerad 2013-08-23 22:46:42 i Johanna,

 


Imorgon fyller jag år och har funderat lite på året som varit, mellan 25 och 26. Kan lätt säga att det har varit det bästa året i mitt liv förutom några månader i början på detta år som var bland de värsta någonsin. 
Pluggade förra hösten, jobbade lite extra och dagarna flöt på. Gjorde inte så jätte mycket vettigt men fick bra betyg i alla kurser, praktiken gick awsome och trivdes så jäkla bra på rehab där jag var.


På praktiken och sen i skolan på sista dagen och var äntligen färdig undersköterska efter att ha hållit på i från och till i fem år. Började jobba igen den 2 januari, glad över att vara tillbaka igen men det kändes lite vemodigt att pluggandet var över.



Nästan direkt i januari började dock min kropp krascha. Min mage pajade gång på gång och hade så gjort under hela hösten men det började nu bli ohållbart när jag jobbade igen i hemtjänsten utan tillgång till toalett och rutiner inte fungerar när man jobbar oregelbundet. 
Efter några läkarbesök och blodprov stod det klart att jag har IBS och dessutom psoriasis. Inte min bästa period i livet och hela jag rasade en stund och sjönk långt ner på kort tid men jag pallrade mig upp igen och sen dess har livet varit på topp!



Finns galet mycket ego-bilder på mig från detta år, denna är tagen på jobbtoaletten en dag i mars. Intressant hur man kan bygga upp en stor självkänsla och ett fett ego på så kort tid, får nog skriva ett eget inlägg om hur man gör, haha!



Tränade en del detta år vilket var gött och fasen så bra man mår efter att träna! Shame on me att jag latat mig som fan i sommar och musklerna har omvandlats till fett, buhuuu. Men haft en galet bra sommar så äsch, får träna ikapp nu. Gick ner väldigt mycket i vikt detta år med ett stort ras när min mage var som värst men ligger fortfarande på minus 7-8 kilo från vad jag vägde för ett år sedan.



Har vuxit i mig själv senaste året och förutom en läskigt bra självkänsla och jagärbästochjagvetdet attityd jag lagt mig till med anser jag även att jag är en jäkligt bra mamma. Jag skriker, härjar och bråkar med mina barn men samtidigt så vägrar jag dalta med dom, de ska veta att jag har känslor och världen är inte en räkmacka där man alltid får som man vill, alla har samma ljudläge på rösten och ingen bråkar eller tycker annorlunda. (Får skriva ett till inlägg om det, ett stort ämne). 
Hursomhelst så öser jag kärlek, pussar, kramar, ord om hur fina dom är och hur mycket jag älskar dom över mina fina ungar hela tiden. Jag vore inget utan min familj och vill att dom ska veta det, varje dag. Jag har mått bra detta år, alltså har dom också gjort det. Happy mama, happy kids!
 Jag skiter i om folk inte tycker att jag är en bra mamma, enligt mig själv är jag en grym mamma och kunde inte bry mig mindre om vad andra tyckte, självförtroende is the shit. Mina ungar är glada, lyckliga och trygga så något rätt måste vi göra!

Äsch så flummig det blev och off topic, hursomhelst så älskar jag min galna familj!

 
Detta tecken har blivit mitt eget, kör dock inte lika mycket med det nu som innan semestern som tur var.. Haha! Men glad, leende och lycklig skulle man kunna sammanfatta sista halvan av mitt 25e år på denna jord. Vet vart jag står, vad jag vill, hur jag ska ta mig till mina mål och vad jag kan och inte kan. Känner mig själv helt enkelt och vet vad jag är kapabel till, heja mig!

Hoppas och tror att det kommer vara lika awsome att vara 26 år, fortsätter det likadant som förra kommer detta år blir ännu bättre och ska satsa allt på att det kommer bli så!♥

//Johanna

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela