SilverDraken

Livet som mamma till Love, Freja och Saga, sambo till Rickard.

Förlossningsberättelse med Love, själva förlossningen

Publicerad 2011-07-21 23:13:29 i Gravid med Love,

Har ännu inte skrivit någon förlossningsberättelse om när Love kom till världen. Nu är det över två år sedan men bättre sent än aldrig.
Dock så är det inte säkert att jag minns allt helt klart även om jag nog tror jag minns, och framförallt förstår, bättre nu än vad jag gjorde strax efter. 
Denna berättelse är enbart mina egna upplevelser, tankar och känslor. Har alltså inte frågat Rickard om något eller kollat i journalerna om det stämmer eller inte, klockslag och sådant. Kanske gör en uppdatering senare när jag kollat mer i journalerna men just nu vill jag bara skriva ner min egen berättelse såsom jag minns det. 
Det kommer bli ett långt inlägg men detta är mycket för min egen del så jag länge känt att jag behöver skriva ner det men inte riktigt haft ork och mod till det. Det är svårt att erkänna att man tappar kontrollen och erkänna att mycket smärtar och sitter i fortfarande. 

Mitt beräknade datum var måndagen den 25 maj 2009 och den dag kom och gick utan några känningar alls. Slemproppen hade släppt under helgen så var lite (läs mycket) besviken över att inte känna något. Den 26:e var vi på eftermiddagen på kalas hos min systerson som fyllde 9 år. När vi kom hem därifrån klev vi av på min mammas parkering och gick till Ica Nära (i Stenkulla där vi bodde då) för att handla. Jag satt utanför på staketet och höll i Ninja, vår hund vi hade då, medans Rickard handlade. När han kom ut reste jag mig och helt plöstligt gick vattnet! bara sådär utan att ha känt något innan, har nog aldrig varit så chockad i hela mitt liv och gick skakandes hem och ringde förlossningen och sedan mamma som fick skjutsa in oss för kontroll.



Vi var inne i ca en timme på förlossningen, fick göra CTG-kurva, dom konstaterade vattenavgången och sen fick vi åka hem. Helt klart väntat då värkarna inte hade börjat än. Åkte hem, försökte äta lite men var för nervös men tvingade i mig lite yoghurt. Rickard kollade på Top Gear medans jag gick och la mig. Runt 23 tiden kom första värken, sov lite mellan de första som det var ganska långt mellanrum mellan, ca 20 min. Efter fyra-fem värkar kom de mycket tätare och jag gick upp. Rickard låg kvar i sängen och halvsov till kl 5 på morgonen då jag väckte honom, dock hjälpte han mig mitt i natten att sätta på TENS-plattorna.

Tillbringade största delen av natten sittandes i fotöljen med TENS-apparaten och klockandes värkar. Tiden segade sig fram och vid 6-tiden pallade jag inte mer och ringde förlossningen och frågade om jag fick komma vilket jag såklart fick. Mamma skjutsade oss och tror vi var inne till 6,30-6,45 något sådant. 

Fick sitta ner och göra en CTG-kurva men den visade nästan inga utslag alls så fick order att gå en sväng, äta lite frukost och så, vill minnas att sköterskan sa att vi skulle ta en ny kurva om några timmar. Höll på att avlida för var helt hundra på att jag hade mer värkar än den jäkla kurvan visade. Kunde inte äta något och efter bara tre kvart fick jag sköterskan att sätta dit plattorna igen och denna gång stod jag upp och visst visade kurvan en helt annan sak denna gång! Blev undersökt och var öppen 4 cm, detta måste ha varit runt 8-9 tiden.

Än gjorde det inte hysteriskt ont utan hanterbart, efter jag blev undersökt blev jag helt plöstligt akut illamående och skuttade upp fortare än någonsin och hann till vasken innan jag spydde. Tur det, hehe. Fick frågan om jag ville bada vilket jag ville så låg länge, länge än jag trodde, i badet tills jag blev sådär illamående igen och spydde på golvet. Jag gick upp och Rickard fick ta hand om golvet, haha. 

Kl närmade sig 12 och jag började få riktigt, riktigt ont. Stod med sängen upphöjd, lutad över en kudde och flåsade. Testade lustgas men gillade det inte alls, blev illamående och gav upp fort. Vet dock inte om det var så eller om det var för att jag innan läst att man kunde må illa, har en känsla av att jag bestämt mig i förhand för att jag blev illamående av lustgas..
Fick fråga om jag ville ha epudiral-bedövning vilket jag ville och ca 12,15 kom narkosläkaren. Det gjorde inte alls ont och har nog aldrig varit så koncentrerad på att inte röra mig som jag var då. Ville inte få sprutan fel och stirrade på samma fläck ovanför lampknappen helt still trots värk. Minns att jag verkligen gjorde allt för att inte röra mig, var nog därför jag inte kände sprutan och inte ens märkte att han var klar, hehe.



Nästan direkt försvann all jobbig smärta, borta. Kändes såå konstigt och skönt. Tyvärr så började jag skaka och frös så inihelvete, helt hemskt. Kunde inte slappan av utan skakade mest, låg så i en timme tills barnmorskan kom in och gav mig order att hoppa upp ur sängen och börja röra på mig. Suckade åt henne då jag inte alls ville men klev upp tills slut i alla fall.



Rickard hade tråkigt och fotade fötterna flera gånger haha. Jag gick runt med gåbordet bra länge, Rickard gick efter och hade koll på droppställningen.

Vi var själva mest hela tiden och runt 16 började jag få första krystkänslan medans jag stod upp och kände att jag inte riktigt kunde hålla emot utan var tvungen att trycka neråt. Vi ringde då på barnmorskan som kom och sa att hon skulle komma tillbaka en stund senare. Två gånger sa jag åt henne att jag ville att hon skulle stanna kvar då jag inte hade en aning om vad jag pysslade med, hur fan kunde jag veta att det skulle ta flera timmar till innan han var ute? Men hon lämnde oss själva två gånger efter att krystkänslan/värkarna kommit, kändes inte tryggt alls. 

La mig ner i sängen och i en halvtimme kändes det skönt att få trycka på men efter det började det bara bli jobbigt. Man blir väldigt trött i kroppen av att krysta och speciellt när det inte händer något och man är slut sedan innan. Vet att jag tittade på klockan flera gånger och undrade hur lång tid det skullet ta egentligen. Stod bra länge på knä och lutade mig på ryggstödet utav sängen, minns att Rickard blötte mitt ansikte och panna med blöta handdukar.

När jag inte orkade stå så längre halvsatt jag vilket även var positionen jag födde i. När kl var över 18 så hade han kommit så långt ner att man såg huvudet och håret, minns inte om det var undersköterskan eller barnmorskan som sa det men någon sa åt mig att titta på bebisen huvud. Aldrig sa jag men joo, hon insisterade så jag tittade. Minns att jag sa något i stil med usch vad läskigt, jag har ett huvud mellan bena.. 

Eda-droppet hade dom slutat med för länge sedan och hade nu bara värkstimulerande dropp. Till slut hängde undersköterskan på magen på mig, barnmorskan stod därnere och hejade på, var så himla trött på allt och ville bara få ut bebisen. Dom tjatade på att liiiite mer kan du och kooooom igen, krystvärken jag hade var över men var så less på allt så jag tryckte på ändå. Vet att jag tänkte att nu går det nog åt helvete men jag skiter i det, vill inte mer nu. Ut kom han och jisses vilken häftig känsla, så häftigt att känna hans lilla, lilla kropp komma ut.
Han skrek direkt och när han lyftes upp på min mage såg jag att det var en kille, fast det visste jag redan då jag känt det på mig hela graviditeten. 
18,26 kom han till världen den 27 maj 2009.
4095 gram och 51 cm lång.

Det var kärlek vid första ögonkastet och vi bara visste att det var en Love. Han fick sitt namn direkt inom loppet av några minuter och det kändes så rätt! Nästan direkt började han roota och leta efter bröstet vilket han såklart fick. Sen började problemen men mer om det i ett annat inlägg!!



Vet att jag säkerligen glömt en del och har ingen koll på exakta klockslag, hur mycket jag var öppen och så. Men uppdaterar om det senare, just nu vill jag bara skriva ner mina ord.
Egentligen är det allt efteråt som var jobbigt förutom det faktum att barnmorskan lämnade oss fast vi bad henne att inte göra det. Vägrar att ha samma denna gång, har tom skrivit det i förlossningsbrevet. 
En av reflektionerna i efterhand var varför dom inte hjälpte mig på något sätt eller ens pratade om det? Lite märkligt då jag hade krystkänsla/värkar i 2,5 timme varav lång tid var seriöst krystande. Det var fruktansvärt jobbigt och kämpigt och hade hellre sett att dom klippte upp mig än att det blev som det blev, att jag tröttnade och tryckte ut honom för egen maskin och sprack jätte mycket. 
Ajja, fortsättning kommer i nästa inlägg.

//Johanna

Snart så!

Publicerad 2009-05-27 02:30:25 i Gravid med Love,

Vattnet gick ca kl 20 ikväll. Hade just kommit hem från kalaset och satt på räcket utanför Ica i Stenkulla. Reste på mej när Rickard kom ut från affären och helt plötsligt, utan förvarning, blev det varmt och jävligt blött. Shit, var riktigt chockad! 
Rann ända ner till strumporna, byxorna blev dyngsura! 

Ringde till förlossningen som sa att vi skulle in på en kontroll, så var bara att ringa mamma. Fick göra en CTG-kurva, ta temp och så kollade hon så att det verkligen var vattnet som gått, vilket det såklart var.
Vid halv tolv började värkarna, så sitter nu och klockar dom. Är ca 4-5 min emellan och varar i ca 40-50 sek. Men dom gör inte direkt svinont, sitter med TENS-apparat, funkar hyfsat!

Tråkigt att jag inte fått sova nåt. sov lite mellan värkarna i nån halvtimme men gav upp sen. Sitter i fotöljen nu, mycket skönare. 

Ska vila lite nu, så jag orkar med sen! 
Snart kommer vår lilla bebis, snart! =D 
//Johanna

Bf+1

Publicerad 2009-05-26 11:33:09 i Gravid med Love,

Då börjar nedräkningen åt fel håll, knepigt det där! Men just nu känns det helt ok faktiskt, vet ju att Liten snart kommer iaf! Om två veckor kommer jag garanterat vara mamma och det känns ju bra! =) 

Annars så är jag förkyld, poppade upp bara sådär går kväll. Hade väl lite mes ont i halsen igår på dagen. Men igår kväll blev jag helt väck, hade somnat i sängen vänd mot Rickard. Och med nedsatt lungkapacitet så bebis ligger och trycker på dom, tjock i halsen och täppt i näsan så är det inte lätt att andas. Hade tydlingen snarkat massa, Rickard försökte väcka mej men gick inte. Så han låg och spelade på Nitendo DS:en till halv ett och sen gav han upp och satte in öronpoppar. Hahaha. Stackars hjärtat, hade tydligen snarkat jäätte högt i varje andetag. Hahaha. 
Har jag aldrig gjort förut, stackarn. Men hårt sov jag, vaknade iof till nån gång för jag lät men somnade om igen. Haha. 
Skrattade rätt mycket när Rickard berättade det imorse. =P
Var iaf uppe vid 5 imorse och åt alvedon, det hjälpte. Hade nog feber inatt, svettades floder med. Men känner mej bättre nu så det är nog hopp om det iaf!

Lite typiskt att bli sjuk nu bara, har inte varit förkyld på hela jäkla våren. Men men, inte mycket att göra åt.
Ska ringa och bråka med försäkringskassan nu då jag inte fått några pengar. Och har fått mycket mindre pengar från jobbet än jag skulle fått. Hade ju semester i 10 dagar nu men eftersom jag hade skuld hos löne då min chef missade att sjukanmäla mej två månader i rad så drog dom 3500 kr. Så sjukt, jävla mycket pengar. Fitta rent utsagt. Hade fått dom pengarna i handen om inte min skit chef hade klantat sej, trots att jag dom månaderna ringt och påmint henne och andra chefer med. Suuck. 
Hade man dåligt med pengar innan blev det ju verkligen inte bättre nu.. 

Nää ska sluta klaga nu. Lite dålig dag idag, inte för att bebisen inte kommer, det gör mej inte så mycket än. Den får ligga där en stund till i magen och ha det bra. Mest dåligt för att allt runtomkring krånglar och hjärnan känns som bomull.
//Johanna

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela